2013-12-12
07:57:19
Less
Jag är så sjukt less på folk som tror att man kommer ur en depression genom att bara "rycka upp sig". Det är inte så lätt! Man skulle aldrig säga "ryck upp dig" till någon i en koma, så varför är det standardresponsen när det gäller depression?
För att kanske få en bättre bild av vad en depression innebär kan jag göra denna jämförelsen;
Om man brytit ett ben så läker inte det över en natt, eller hur? Och om man skulle använda det benet under den tiden tar det längre tid för benet att läka.
En depression är liknande, någonting inom en är "brutet" eller "trasigt". Men väldigt ofta kan personen i fråga tänka att de problem hen har är inte alls någonting jämfört med andra, eller att folk kommer tycka mindre om en om man söker hjälp för det. Ibland en blandning av båda. Så man fortsätter använda det brutna benet, så att säga. Och till slut kommer det en punkt när man inte längre kan använda benet. Det kan väldigt ofta leda till självmord.
Och det för mig till en annan punkt; folk som säger att självmord är fegt. Det är det inte, det krävs faktiskt oerhört mycket mod för att faktiskt våga ta sitt liv. Själviskt kan jag hålla med om att det är, men samtidigt förstår jag hur de som tar det steget tänker, då jag själv varit där. Men ni skulle inte förstå hur mycket som krävs av en när man tar sitt liv.
Sen hatar jag när folk säger att man inte kan vara deprimerad för än den ena grejen än den andra. Ni vet inte vad personen går igenom inombords, så därför kan ni inte säga att man inte kan vara deprimerad.
Och folk som ler, skrattar och är glada kan också vara i en djup depression. Igen, ni vet inte vad personen går igenom.
Jag har varit i en djup depression länge. Det började när jag gick i fyran. Jag fick då höra att jag var för ung för att vara deprimerad, vilket gjorde att jag mycket länge höll det inom mig. Jag skrattade, log och verkade glad, men inombords ville jag bara dö.
Så snälla, sluta dömma, sluta vara ignoranta och börja bry er om era medmänniskor!
För att kanske få en bättre bild av vad en depression innebär kan jag göra denna jämförelsen;
Om man brytit ett ben så läker inte det över en natt, eller hur? Och om man skulle använda det benet under den tiden tar det längre tid för benet att läka.
En depression är liknande, någonting inom en är "brutet" eller "trasigt". Men väldigt ofta kan personen i fråga tänka att de problem hen har är inte alls någonting jämfört med andra, eller att folk kommer tycka mindre om en om man söker hjälp för det. Ibland en blandning av båda. Så man fortsätter använda det brutna benet, så att säga. Och till slut kommer det en punkt när man inte längre kan använda benet. Det kan väldigt ofta leda till självmord.
Och det för mig till en annan punkt; folk som säger att självmord är fegt. Det är det inte, det krävs faktiskt oerhört mycket mod för att faktiskt våga ta sitt liv. Själviskt kan jag hålla med om att det är, men samtidigt förstår jag hur de som tar det steget tänker, då jag själv varit där. Men ni skulle inte förstå hur mycket som krävs av en när man tar sitt liv.
Sen hatar jag när folk säger att man inte kan vara deprimerad för än den ena grejen än den andra. Ni vet inte vad personen går igenom inombords, så därför kan ni inte säga att man inte kan vara deprimerad.
Och folk som ler, skrattar och är glada kan också vara i en djup depression. Igen, ni vet inte vad personen går igenom.
Jag har varit i en djup depression länge. Det började när jag gick i fyran. Jag fick då höra att jag var för ung för att vara deprimerad, vilket gjorde att jag mycket länge höll det inom mig. Jag skrattade, log och verkade glad, men inombords ville jag bara dö.
Så snälla, sluta dömma, sluta vara ignoranta och börja bry er om era medmänniskor!
Kommentera inlägget här:
